fars dag

Idag är det ju Sebastians första fars dag. Vi åkte även hem från stugan idag, och det kändes vemodigt att lämna lugnet och stillheten. Det där lugnet alltså - vill bevara det på burk och ta fram det när det känns kaotiskt här hemma. För det gör det ju ganska ofta. En liten person som inte kan berätta vad han vill, och vad han inte vill. Det blir ofta tårar. Just nu vill han bara bli upplyft. Han kravlar fram till en, sträcker upp armarna, tar tag i ens händer och häver sig upp på fötter. Sen vill han mysa i famnen. Helst hela dagen. Låter man honom vara på golvet skriker han Mamma! Mamma! eller Pappa! Pappa! och flaxar med armarna. Det där med Mamma och Pappa vet jag inte hur mycket han förstår. Men det låter väldigt ofta som att han ropar på oss. Och han använder bara orden när han vill att vi ska ta upp honom. Man tolkar ju det så klart till sin egen fördel. Det värmer lilla hjärtat.

Han har även blivit extremt kelig. Ska pussas, kramas, gnuggas näsa och stångas med huvudet. Favoriten är att väcka mig genom att sätta den lilla slemmiga munnen mot min kind och blåsa så att det pruttar.

Allting går så extremt fort nu. Snart springer han väl omkring här och snackar. Tycker bara att det blir roligare och roligare ju äldre han blir. Man märker av intressen och personlighetsdrag mycket tydligare. Den här lilla killen har alltid haft en enorm vilja och blir riktigt förbannad när han inte får som han vill. Envis som en åsna. Men alltid glad och social och rolig. Älskar detaljer. Kan ligga och studera en trådstump på mattan i evigheter. Har studerat varenda millimeter av varje leksak. Älskar när Sebastian spelar gitarr. Blir ivrig och vill vara med direkt. Han fick en egen gitarr av mormor och morfar i 8-månaderspresent, och sitter och plinkar på den med pekfingret varje dag. Tycker om när någon dansar eller sjunger. Älskar andra barn. Kan ta sig fram genom att kravla sig fram. Står ofta i krypposition men har inte riktigt listat ut hur man gör. Vill upp och stå hela tiden. Vaknar även flera gånger under natten och ställer sig upp i spjälsängen. Men sover mest bredvid mig. Samsovning är det mysigaste och tryggaste för både mig och Rufus. Han äter bara vanlig mat. Välling morgon och kväll och ibland en gång runt midnatt. Sover hela natten rätt så sällan. Men när det väl händer är vi alla så skönt utvilade dagen efter. Jag slutade amma helt när han var 7 månader och 9 dagar. Han äter mycket själv. Sitter och plockar med bitar, och är duktig på pincettgreppet och att stoppa i munnen. Tycker om all mat som han får serverad. Har aldrig varit förstoppad (peppar, peppar). Har varit förkyld. Har haft lindrig krupp.

Sen är det så mycket annat, och så mycket nytt som händer varje dag. Men jag skriver det här mest för att kunna se tillbaka när han blir lite äldre.

Nu ska jag gå och lägga mig. God natt.